Klassiskt herrsnitt

Jag läser en del bloggar (the drones club, manolo, a suitable wardrobe m fl.) eftersom jag är intresserad av både inspiration av andras tänkande och tyckande men också som en tipskälla vad avser kläder. Jag läser gärna Alan Flussers böcker och liknande och jag tror att jag kan beskrivas som en man som tycker om klassisk stil men gärna uppblandat med mer moderna snitt särskilt när det handlar om byxor och då kan jag åtminstone inte komma fram till något annat än att min personliga stil inte faller inom ramen för traditionellt klassiskt snitt med utgångspunkt från den Brittiska traditionen. Utan det blir väl mer en post-klassisk stil?
Det är intressant med bloggar särskilt de som handlar om kläder och särskilt då de som vurmar för något brittiskt-klassiskt-traditionellt där man närmast får tankar om bloggarnas längtan efter att få leva i en annan tid, ett annat land (England) och få tillhöra en annan klass. Det är ett väldigt romantiserande av traditioner, koder och kulturella kännetecken som gärna refereras till film (Brideshead revisited) tv-serier och skräddare på Savile Row och det landar ofta i någon slags lustig men knivskarp diskussion om huruvida skjortan ska vara skräddartight eller inte. Eller om skjortknapparna ska vara äkta snäckskal eller inte. Diskussionerna och tyckandet genomsyras av en ängslighet som gör att man undrar om personerna aldrig tagit vägen genom sitt eget inre och funnit en stil som står i samklang med dem själva? När det gäller strikt klassiskt snitt på herrkläder är det väl närmast a suitable wardrobe som bäst följer den klassiska traditionen. I övrigt är de flesta andra betydligt mer präglade av nutidens modetrender trots vurmen för en tweedkavaj! Ordet "gubbigt" används som negativt värdeomdöme så fort byxan inte smiter tillräckligt hårt åt över lår eller om den fladdrar några millimeter för mycket över foten. För mig är det en lite trist utveckling där resultatet blir att snaran dras åt och klädkoden blir viktigare än lusten och känslan.